Jag känner en kompis som bor på Gotland, eller en som precis har flyttat dit. Ska jag ge dig kontaktuppgifterna? Ni kan ju träffas och se om ni gillar varandra?”
Sådana erbjudanden dyker upp titt som tätt – och varje gång blir jag lika glad. Det är fint, det där, hur en plats kan öppna upp för nya möten och kännas som en hjärtväg i en ny riktning. Bara att korsa vattnet verkar skapa en känsla av närhet, även om avstånden här är allt annat än små. Tre timmar från norr till söder på Gotland upplevs ändå som “nära”. Samma resa från Stockholm skulle ta mig till Söderhamn eller Gränna – och då låter det plötsligt väldigt långt. 😅 Tänk vilken skillnad inställningen gör!
Gotland har en alldeles särskild vibe. Det är som om ön själv drar människor till sig och gör den till en självklar träffpunkt. Här har jag redan hunnit möta både nya och gamla relationer. Och eftersom avstånden ofta kräver övernattning blir mötena också längre och djupare – man hinner faktiskt lära känna varandra på riktigt.
Min härliga vän Maria, som jag känt i evigheter, har också hittat hit – och med lite tur får Gotland smaka på riktigt god mjukglass nästa sommar. En annan bekant har köpt pizzaugn, bygger bageri och musteri… Ja, ni hör ju. Här sjuder det av projekt och möjligheter!
Så… vem känner du på Gotland som du vill koppla ihop mig med? 🌿💛
